Riksbyggens Reseblogg

Från ordförande till ordförande, Hans Tilly överlämnar Riksbyggens standar till Manuela Morales.

Efter tre och en halv timmas resa på först en hygglig motorväg, sedan en någorlunda landsväg, därefter en sisådär byväg och slutligen något mellan stig och traktorväg, var vi framme vid bostadskooperativet ”Den Röda Stenens Hjältar”.  Namnet kommer av att hela befolkningen i byn Santa Marta 1980 tvingades fly till Honduras på grund av det allt intensivare inbördeskriget mellan regeringens trupper och FMNL-gerillan. 

Efter mer än tio år med eländiga bostadsförhållanden och svåra ekonomiska påfrestningar fick man  kontakt med  FUNDASAL och Gustavo Gonzales från Kooperation Utan Gränser, som bjöd in till ett möte till den katolska kyrkan i Santa Marta. Där beskrev man vad kooperation bygger på och hur man i Uruguay utvecklat bostadskooperativ enligt självbyggnadsprincipen. Från början förstod kanske inte alla vad det handlade om, utan mer sökte desperat efter ett bättre boende. Men efterhand växte medvetenheten och insikten om styrkan i kooperativa lösningar.

Efter otaliga diskussioner om det ena och det andra bildades ett kooperativ som sökte en legal status. Man valde att kalla kooperativet för ”Den Röda Stenens Hjältar” för att hylla de medmänniskor och bybor som under flykten sköts ihjäl av regeringens soldater eller drunknade under den nödvändiga simturen över floden Rio Lempa. På den sida av floden som ligger närmast Santa Marta hittar man massor av stenar som är – just röda. För att hylla de som aldrig kom med till Honduras och än mindre fick chans att återvända till Santa Marta valde man att, när kooperativet bildats, anta namnet ”Den Röda Stenens Hjältar”.

Idag finns 23 hus i bostadskooperativet. 14 av dem är på 37 kvm och 9 på 46. Det är enkla byggnader, utan vatten och avlopp, som tack vare medlemmarnas enorma arbetsinsatser i form av eget arbete kostar under 20 tusen kronor!  Noteras bör att ungefär 90 procent av familjerna i bostadskooperativet består av en kvinna med i medeltal fem barn. Männen har försvunnit av olika skäl (ofta begett sig till USA) eller dödats under inbördeskriget . Några drunknade också under flykten till Honduras. 

Att möta dessa stolta kvinnor, utan formell utbildningsbakgrund och social ställning, är en stark känslomässig upplevelse. När de förklarar att bostadskooperativet gett dem ett helt nytt liv – och då inte bara själva bostaden –är något som ger  en ny tankedimension till sin egen tillvaro.

När bostadskooperativet var bildat och de kvinnliga medlemmarna började gjuta cementstenar som de senare skulle mura upp husen med, fanns det en och annan – framför  allt män – i Santa Marta som log lite över axeln: ”Ho,ho,ho hur ska det här gå”.

Men, men så fel de fick. Idag finns ett väl fungerande kooperativ i Santa Marta. Delvis till följd av insatser från Kooperation Utan Gränser och bland andra Riksbyggen.

När kooperativets ordförande Manuela berättade om hur föreningen vuxit fram och vad alla  aktiviteter gett henne, kan man bara känna att idén om självhjälp är helt riktig.

Riksbyggen är med och bygger hus, men också självkänsla! 

Göran Krona