Riksbyggens Reseblogg

Fredagen inleddes med ett besök hos den amerikanska stiftelsen ”Habitat For Humanity” . Den är etablerad över hela världen och har som en av sina främsta beskyddare och aktivist, den förre presidenten Jimmy Carter.  Han har själv, vid otaliga tillfällen, deltagit i volontärgruppers arbete med att bygga hus åt fattiga människor på olika håll i världen.  Organisationen bildades 1976 i Atlanta  av det förmögna paret Linda och Millard Fullar och har sedan dess haft en explosionsartad utveckling.  I El Salvador grundades Habitat for Humanity 1992. Fram till idag har över 30 000 salvadoraner  fått ett boende i små enkla, men funktionella hus. 

Habitat-modellen bygger på att ideella människor  - likt Jimmy Carter –  gör praktiska insatser under koncentrerade perioder, med stöd av  någon som har en professionell byggnadsteknisk bakgrund.  

Kooperation Utan Gränser har under ett års tid fört samtal med ”Habitat For Humanity” för att se vilka eventuella samarbetsmöjligheter som finns, inte minst när det gäller finansiering och långivning på rimliga villkor.

Mötet var mycket intressant och stimulerande.

Under eftermiddagen besökte vi ett av Kooperation Utan Gränsers projekt i El Salvador som inte har någon direkt bostadsprofil. Medlemmarna i kooperativet producerar något som ligger många svenskar varmt om hjärtat och som få vill undvara till frukosten, nämligen bönor som ger kaffe.

Det var ett väldigt givande, men också känslosamt besök. De 23 medlemmarna berättade om sina framgångar och bakslag. Kooperativet bildades 1980, under inbördeskriget, av revolutionära medlemmar i  FMLN-grillan. De första åren – då marknadspriset på kaffebönor var högt – gick odlingen riktigt hyggligt. Sedan kom 90-talet med ett extremt fall på de priser kaffeodlarna kunde ta ut. Under en period, när kaffeskördarna i Brasilien och andra ledande producentländer var onormalt stora, fick kooperativet 30 dollar per säck bönor. Att producera innehållet kostade 80 dollar!   

Med 2000-talet steg återigen kaffepriset och tillvaron i kooperativet började bli bättre. Då drabbades man av ett vulkanutbrott som förstörde en stor del av planteringarna. Efter slit och vedermödor lyckades man återplantera det som gått förlorat när den glödheta lavan svepte fram på berget, 1 400 meter över havet, där kooperativet har sin anläggning.  Framtiden började ljusna och medlemmarna såg nya möjligheter. Då drog en orkan fram över stora delar av det lilla landet. Våra kaffeproducerande vänner fick 90 procent av sina odlingar förstörda och kände sig mer eller mindre uträknade. Då fick de kontakt med Kooperation Utan Gränser, som i samverkan med Sida, organiserade ett stödprojekt. Idag är planteringen åter intakt. Man har också skaffat avokadoträd som ska komplettera kaffeskörden. Dessutom har kvinnorna i kollektivet, som tidigare varit mer eller mindre hemvisade till hushållssysslor, utbildats i att driva en hönsfarm. I enkla gårdar finns idag 500 mathöns som producerar 150 ägg om dagen.

Kvinnorna i kaffekooperativet driver nu uppfödning av slakthöns och kan dagligen leverera 150 ägg till lokala köpare.

När hönsen – för vi pratar verkligen höns – nått lämplig vikt säljs de inom den geografiska närheten. Verksamheten som startade 2006 har utvecklats väl och ger idag ett ekonomiskt överskott. Därtill, vilket vi fick flera vittnesmål om, upplever kvinnorna att de fått bättre självförtroende och känner att de har en starkare ställning i kooperativet. Jämställdhet kan vi inte prata om. Männen i detta traditionella macholand ser sig fortfarande som universums mest unika varelser med rätten att dominera. Men i kaffekooperativet ”Los Naranjos” fick vi klara bevis på att kvinnor inte bara kan, utan är på väg att få sina rättigheter. 

Göran Krona.

Under nio år var Silvia soldat i FMNL-gerillan och under två år flykting i Honduras. Nu arbetar hon som koordinator mellan de tretton kvinnliga kooperativ som ryms inom Fecanm.

Onsdagsmorgonen blev ganska snärjig; frukost 06.20 och avfärd mot staden Perquin kl 07.00. Vår eminente chaufför Calixsto stod med sin nystädade minibuss utanför hotellentrén och Monica Hernandez  satt lite sömndrucken i ett av de bakre sätena och väntade på oss. Alla var disciplinerade och infann sig i tid. Sedan startade en fyra timmars lång färd mot staden Perquin, drygt tjugo mil nordöst om San Salvador. Dagens program handlade inte om bostäder, utan om en av Kooperation Utan Gränsers övriga verksamhetsgrenar i El Salvador – landsbygdsutveckling. Vi  mötte representanter för ett kollektiv som koncentrerat sig på biodling och produktion av makadaminnötter. 

Efter att den kooperativt producerade honungen slungats, förädlas den i olika kvalitetsnivåer. Målet är att under den här månaden få myndigheternas tillstånd att saluföra honungen, ibland med en kombination av makadaminnötter, på den kommersiella marknaden. Nötterna kommer också att användas som huvudingrediens i olika produkter som kollektivet utvecklat med stöd av Kooperation Utan Gränsers samarbetsorganisation när det gäller landsbygdsutveckling i provinsen; FECANM.

Merparten av de som är engagerade i FECANM och i de tretton kooperativ som bildat organisationen är kvinnor och före detta gerillasoldater. En av dessa, Silvia, arbetar idag som koordinator mellan de olika kooperativen. Hon hjälper dem med att samverka och marknadsföra produkterna så att de får en riktig behandling på den lilla produktions- och förädlingsanläggning som kooperativen gemensamt byggt upp.

Under besöket i Perquin fick vi också vara med om firandet av landsbygdskvinnornas dag och även besöka revolutionsmuséet, för övrigt en gåva från den spanska staden Barcelona.

Vid 15-tiden styrde sedan Calixsto, med säker hand, Nissan-bussen mot San Salvador. Ett ”tekniskt stopp” i staden San Miguel gav möjligheter att sträcka på benen och att besöka en viss serviceavdelning på stadens ESSO-mack. Där fanns också vatten, läsk och andra kylda varor att inhanda (ska väl erkännas att åtminstone två inhandlade det som i spansktalande länder kallas cerveza….)

Strax före 19.00 parkerade Calixsto vår buss utanför hotellentrén. Alla var trötta och ville bara få något snabbt i magen. Det blev sallader och  pasta och sedan sängen, med undantag för några som fått förmånen att förlänga kvällarna med något modernt som kallas blogg!

Göran Krona  

Klockan är 04.30 svensk tid och vi har just checkat in på hotellet. 03.45 ringde klockan och då bar det iväg till Arlandas kaotiska incheckning. Märkligt hur det är ordnat, först köade vi till incheckningsdatorer som bara delvis fungerade, sedan köade vi för att lämna bagaget. 2 timmar innan avgång var  vi på plats, det behövdes, en snabb kopp kaffe, hann vi med innan det var dags att äntra planet.

Efter mellanlandning i Paris och Miami 13 passkontroller senare är vi alltså framme. Klockan är 20.30 och vi kommer att somna ovaggade.

Imorgon har vi en ledig dag framför oss, sedan väntar besök i La Palma, ett litet samhälle lång upp i bergen, där det finns ett kooperativ med ca 70 familjer. Vid vårt förra besök pågick diskussioner med kommunen angående mark och samtal om att få bankerna att förstå och tro på den kooperativa idén gällande deras förmåga att långsiktigt klara av att betala för lånen. Ska verkligen bli spännande att möta dem igen och höra hur det gått.

Om du som läsare av vår reseblogg vill veta mer om Riksbyggens biståndsarbete och våra projekt i El Salvador, gå in på Riksbyggens hemsida,  så får du lite bakgrundsfakta. Vill du veta mer – följ oss på bloggen under vår vecka i El Salvador.

Vi som ingår i resegruppen är Hans Tilly, Riksbyggens ordförande och Thomas Gustavsson, Riksbyggens styrelse och ordförande i Riksbyggens biståndsgrupp samt Gerd Möller, Göran Krona och dagens bloggare Christa Löwl från Riksbyggen samt Catrin Söderberg från Kooperation Utan Gränser. Jag tror jag talar för hela gruppen då jag säger att våra förväntningar på att få se vad som händer i kooperativen och hur pengarna vi samlar i används, är stora,

Följ oss under resan./Christa