Postat i: Okategoriserade
Kooperativet Den röda stenens hjältar i den lilla byn Santa Marta fortsätter att imponera. Flera av dagens besökare från Riksbyggen har varit där tidigare och fortlöpande kunnat följa kooperativets vedermödor, beslutsamhet och framgångar.
Att ta sig till byn är ingen jättebekväm historia. Trots att resan från San Salvador bara är drygt tio mil tar det nästan tre timmar.
Ett stycke motoväg, ett stycke landsväg med återkommande håligheter och slutligen en väg som utgörs av en kombination av extremt primitiv skogsväg och en upptrampad stig. Men chaufför Calixto rattade, som vanligt, den lilla Nissanbussen med bravur. Tyvärr hade vi lovat att en representant för Fundasal skulle få åka med Riksbyggendelegationen. Det var i och för sig fint tänkt, men inte så bekvämt för några. Författaren av dessa rader, som har för vana att (sedan tidigare besök) inta platsen bredvid chaufför Calixto, fick en och annan gliring om att det visst fanns förstaklasspassagerare i bussen. Trots allt var stämningen god. Och den blev inte sämre när vi efter den strapatsliknande färden nådde fram till Santa Marta sent på förmiddagen (vi lämnade hotellet klockan åtta på morgonen).
Kooperativet är intakt och känns mycket stabilt, med duktiga och engagerade medlemmar. Det gäller inte minst ordförande Manuela, vice ordförande Olivia och den administativt ansvarige Pablo.
Sedan förra besöket, för två år sedan, har två viktiga saker inträffat: man är nu i färd med att börja bygga 28 nya bostäder (det finns 22 sedan tidigare). Dessutom har man startat en liten livsmedelsbutik. Efter en lite trög start med för stora beställningar av vissa artiklar, fel sortiment och en del amatörmässiga insatser, har butiken börjat rulla på riktigt bra. Det prognostiserade bokslutet för 2010 antyder att butiken kommer att generera ett överskott på strax under tio tusen kronor. Detta ska sättas i realtion till en omsättning på drygt två hundratusen kronor.
Innan vi åkte tillbaka till San Salvador bjöds vi på en fantastiskt god soppa och kyckling som grillats i Manuelas vedeldade lerugn.
Åter på det bekväma hotellet i det san salvadoranska myllret känns kontrasterna stora. Men de är små mot den stora förändring som Manuela, Oliva, Pablo och övriga kooperativmedlemmar fått uppleva i och med bostäderna i Den röda stenens hjältar.
Göran Krona
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
