Sparat under: Allmänt
- Visst är hon värd en framtid utan kriminalitet, fattigdom och förtryck!
Idag stänger vi Riksbyggens reseblogg – för den här gången. En vecka i El Salvador går mot sitt slut. På måndag eftermiddag är vi åter involverade i den svenska vardagen och någon dag senare har kroppen fixat till en ”återställare”, det vill säga reglerat obalansen i den åtta timmar långa tidsomställningen.
Intrycken är många och känslorna blandade. Hopp och förtvivlan i en konstig röra. Ibland tänker man ”kan de någonsin att få ordning på det här landet”. Kriminalitet som gör att man inte kan gå ut på kvällarna, fattigdom som leder tankarna till svenskt 20-tal och en arbetslöshet som är hur stor som helst. Och å andra sidan en rik medel- och överklass som lever bakom höga murar, järngaller och taggtråd.
Men den bilden måste balanseras mot alla positiva upplevelser: starka kvinnor och män, framtidstro, ambitionen att få en ny politisk dagordning och en fantastisk sammanhållning bland de som har det allra sämst. Det måste ju gå!
Vi som har haft glädjen och förmånen att få uppleva vad ett fungerande, så kallat bistånd, kan resultera i har sett att de insatser som Riksbyggen och Kooperation Utan Gränser gör i detta arma land verkligen ger resultat. Människor som Gustavo Gonzales och Monica Hernandez och andra lokalt anställda eldsjälar bidrar till att människor ser nya möjligheter.
Gå gärna in på Riksbyggens hemsida www.riksbyggen.se och läs om Bygga&Bo. Du kanske rent av bestämmer dig för att ge ett bidrag till arbetet med att skapa en rättvisare värld!
Göran Krona
Sparat under: Allmänt
- Ett intressant möte med utvecklingsmöjligheter hos Habitat For Humanity
Fredagen inleddes med ett besök hos den amerikanska stiftelsen ”Habitat For Humanity” . Den är etablerad över hela världen och har som en av sina främsta beskyddare och aktivist, den förre presidenten Jimmy Carter. Han har själv, vid otaliga tillfällen, deltagit i volontärgruppers arbete med att bygga hus åt fattiga människor på olika håll i världen. Organisationen bildades 1976 i Atlanta av det förmögna paret Linda och Millard Fullar och har sedan dess haft en explosionsartad utveckling. I El Salvador grundades Habitat for Humanity 1992. Fram till idag har över 30 000 salvadoraner fått ett boende i små enkla, men funktionella hus.
Habitat-modellen bygger på att ideella människor - likt Jimmy Carter – gör praktiska insatser under koncentrerade perioder, med stöd av någon som har en professionell byggnadsteknisk bakgrund.
Kooperation Utan Gränser har under ett års tid fört samtal med ”Habitat For Humanity” för att se vilka eventuella samarbetsmöjligheter som finns, inte minst när det gäller finansiering och långivning på rimliga villkor.
Mötet var mycket intressant och stimulerande.
Under eftermiddagen besökte vi ett av Kooperation Utan Gränsers projekt i El Salvador som inte har någon direkt bostadsprofil. Medlemmarna i kooperativet producerar något som ligger många svenskar varmt om hjärtat och som få vill undvara till frukosten, nämligen bönor som ger kaffe.
Det var ett väldigt givande, men också känslosamt besök. De 23 medlemmarna berättade om sina framgångar och bakslag. Kooperativet bildades 1980, under inbördeskriget, av revolutionära medlemmar i FMLN-grillan. De första åren – då marknadspriset på kaffebönor var högt – gick odlingen riktigt hyggligt. Sedan kom 90-talet med ett extremt fall på de priser kaffeodlarna kunde ta ut. Under en period, när kaffeskördarna i Brasilien och andra ledande producentländer var onormalt stora, fick kooperativet 30 dollar per säck bönor. Att producera innehållet kostade 80 dollar!
Med 2000-talet steg återigen kaffepriset och tillvaron i kooperativet började bli bättre. Då drabbades man av ett vulkanutbrott som förstörde en stor del av planteringarna. Efter slit och vedermödor lyckades man återplantera det som gått förlorat när den glödheta lavan svepte fram på berget, 1 400 meter över havet, där kooperativet har sin anläggning. Framtiden började ljusna och medlemmarna såg nya möjligheter. Då drog en orkan fram över stora delar av det lilla landet. Våra kaffeproducerande vänner fick 90 procent av sina odlingar förstörda och kände sig mer eller mindre uträknade. Då fick de kontakt med Kooperation Utan Gränser, som i samverkan med Sida, organiserade ett stödprojekt. Idag är planteringen åter intakt. Man har också skaffat avokadoträd som ska komplettera kaffeskörden. Dessutom har kvinnorna i kollektivet, som tidigare varit mer eller mindre hemvisade till hushållssysslor, utbildats i att driva en hönsfarm. I enkla gårdar finns idag 500 mathöns som producerar 150 ägg om dagen.
Kvinnorna i kaffekooperativet driver nu uppfödning av slakthöns och kan dagligen leverera 150 ägg till lokala köpare.
När hönsen – för vi pratar verkligen höns – nått lämplig vikt säljs de inom den geografiska närheten. Verksamheten som startade 2006 har utvecklats väl och ger idag ett ekonomiskt överskott. Därtill, vilket vi fick flera vittnesmål om, upplever kvinnorna att de fått bättre självförtroende och känner att de har en starkare ställning i kooperativet. Jämställdhet kan vi inte prata om. Männen i detta traditionella macholand ser sig fortfarande som universums mest unika varelser med rätten att dominera. Men i kaffekooperativet ”Los Naranjos” fick vi klara bevis på att kvinnor inte bara kan, utan är på väg att få sina rättigheter.
Göran Krona.
Sparat under: 13 de enero
Martha Cubillas har nått sitt mål; en värdig bostad.
Idag hade vi en ganska skön morgon. Ingen stress och oro för att väckarklockan inte skulle ringa. Calixto och hans minibuss var beställd till kl 09.00. Vilken lyx! Å andra sidan var vi ganska slaka igår kväll efter allt resande och satte värde på lite extra egen tid. I bussen vittnade alla om god sömn som föregåtts av ambitioner att läsa slut på en bok eller plöja igenom ett magasin om någonting. Facit visade att ingen hade levt upp till sitt personliga mål. Det hade blivit lite slöläsande på första sidan i endera magasinet om historiska bilar eller den medhavda romanen, sedan bara pang! Och plötsligt var det morgon.
Denna småregniga förmiddag rattade Calixto bussen mot La Libertad och bostadskooperativet 13 januari. Med svensk syn på saker och ting förefaller kanske namnet lite lustigt, men det har långt ifrån någon munter bakgrund. Den 13 januari 2001 upplevde El Salvadors redan plågade befolkning en mycket svår jorbävning som dödade tusentals människor och förstörde hus och hem för många fler. Merparten av initiativtagarna till kooperativet hade drabbats hårt av denna naturkatastrof och fått sina enkla hem helt förstörda. Genom FUNDASAL, som i tidigare rapporter omnämnts, fick de stöd och möjligheter att bilda ett kooperativ. Sedan återstod det svåra: att finna en markbit och att hitta en finansiering av det hela.
Steg för steg löstes dessa frågor. Men det tog tid och frestade på människors uthållighet.
Nu, efter många år av entusiasm, tappade sugar, grusade förhoppningar, nytändningar och en otrolig sammanhållning finns idag ett nästan färdigbyggt bostadskooperativ med 34 hus på vardera 48 kvadratmeter.
Att man lyckats beror på medlemmarnas envishet, beslutsamhet och vilja att skapa ett bättre liv. Men Riksbyggen, genom Kooperation Utan Gränser och FUNDASAL har också varit avgörande för att projektet skulle gå i hamn.
De medlemmar vi träffade och som med glädje och stolthet visade upp sina hem uttalade en stor tacksamhet för allt stöd från Sverige. Men det är inte utifrån en underdånig position. Alla vi träffade visade tvärtom upp den mänskliga sida som någon kooperativmedlem beskrev som nyvunnen självaktning och insikt om att människor kan uträtta stordåd om man arbetar tillsammans.
Göran Krona
Sparat under: Allmänt
Under nio år var Silvia soldat i FMNL-gerillan och under två år flykting i Honduras. Nu arbetar hon som koordinator mellan de tretton kvinnliga kooperativ som ryms inom Fecanm.
Onsdagsmorgonen blev ganska snärjig; frukost 06.20 och avfärd mot staden Perquin kl 07.00. Vår eminente chaufför Calixsto stod med sin nystädade minibuss utanför hotellentrén och Monica Hernandez satt lite sömndrucken i ett av de bakre sätena och väntade på oss. Alla var disciplinerade och infann sig i tid. Sedan startade en fyra timmars lång färd mot staden Perquin, drygt tjugo mil nordöst om San Salvador. Dagens program handlade inte om bostäder, utan om en av Kooperation Utan Gränsers övriga verksamhetsgrenar i El Salvador – landsbygdsutveckling. Vi mötte representanter för ett kollektiv som koncentrerat sig på biodling och produktion av makadaminnötter.
Efter att den kooperativt producerade honungen slungats, förädlas den i olika kvalitetsnivåer. Målet är att under den här månaden få myndigheternas tillstånd att saluföra honungen, ibland med en kombination av makadaminnötter, på den kommersiella marknaden. Nötterna kommer också att användas som huvudingrediens i olika produkter som kollektivet utvecklat med stöd av Kooperation Utan Gränsers samarbetsorganisation när det gäller landsbygdsutveckling i provinsen; FECANM.
Merparten av de som är engagerade i FECANM och i de tretton kooperativ som bildat organisationen är kvinnor och före detta gerillasoldater. En av dessa, Silvia, arbetar idag som koordinator mellan de olika kooperativen. Hon hjälper dem med att samverka och marknadsföra produkterna så att de får en riktig behandling på den lilla produktions- och förädlingsanläggning som kooperativen gemensamt byggt upp.
Under besöket i Perquin fick vi också vara med om firandet av landsbygdskvinnornas dag och även besöka revolutionsmuséet, för övrigt en gåva från den spanska staden Barcelona.
Vid 15-tiden styrde sedan Calixsto, med säker hand, Nissan-bussen mot San Salvador. Ett ”tekniskt stopp” i staden San Miguel gav möjligheter att sträcka på benen och att besöka en viss serviceavdelning på stadens ESSO-mack. Där fanns också vatten, läsk och andra kylda varor att inhanda (ska väl erkännas att åtminstone två inhandlade det som i spansktalande länder kallas cerveza….)
Strax före 19.00 parkerade Calixsto vår buss utanför hotellentrén. Alla var trötta och ville bara få något snabbt i magen. Det blev sallader och pasta och sedan sängen, med undantag för några som fått förmånen att förlänga kvällarna med något modernt som kallas blogg!
Göran Krona
Sparat under: Röda Stenens hjältar | Etiketter: El Salvador, Heroes de piedras rojas, Röda Stenens hjältar, Santa Marta
Från ordförande till ordförande, Hans Tilly överlämnar Riksbyggens standar till Manuela Morales.
Efter tre och en halv timmas resa på först en hygglig motorväg, sedan en någorlunda landsväg, därefter en sisådär byväg och slutligen något mellan stig och traktorväg, var vi framme vid bostadskooperativet ”Den Röda Stenens Hjältar”. Namnet kommer av att hela befolkningen i byn Santa Marta 1980 tvingades fly till Honduras på grund av det allt intensivare inbördeskriget mellan regeringens trupper och FMNL-gerillan.
Efter mer än tio år med eländiga bostadsförhållanden och svåra ekonomiska påfrestningar fick man kontakt med FUNDASAL och Gustavo Gonzales från Kooperation Utan Gränser, som bjöd in till ett möte till den katolska kyrkan i Santa Marta. Där beskrev man vad kooperation bygger på och hur man i Uruguay utvecklat bostadskooperativ enligt självbyggnadsprincipen. Från början förstod kanske inte alla vad det handlade om, utan mer sökte desperat efter ett bättre boende. Men efterhand växte medvetenheten och insikten om styrkan i kooperativa lösningar.
Efter otaliga diskussioner om det ena och det andra bildades ett kooperativ som sökte en legal status. Man valde att kalla kooperativet för ”Den Röda Stenens Hjältar” för att hylla de medmänniskor och bybor som under flykten sköts ihjäl av regeringens soldater eller drunknade under den nödvändiga simturen över floden Rio Lempa. På den sida av floden som ligger närmast Santa Marta hittar man massor av stenar som är – just röda. För att hylla de som aldrig kom med till Honduras och än mindre fick chans att återvända till Santa Marta valde man att, när kooperativet bildats, anta namnet ”Den Röda Stenens Hjältar”.
Idag finns 23 hus i bostadskooperativet. 14 av dem är på 37 kvm och 9 på 46. Det är enkla byggnader, utan vatten och avlopp, som tack vare medlemmarnas enorma arbetsinsatser i form av eget arbete kostar under 20 tusen kronor! Noteras bör att ungefär 90 procent av familjerna i bostadskooperativet består av en kvinna med i medeltal fem barn. Männen har försvunnit av olika skäl (ofta begett sig till USA) eller dödats under inbördeskriget . Några drunknade också under flykten till Honduras.
Att möta dessa stolta kvinnor, utan formell utbildningsbakgrund och social ställning, är en stark känslomässig upplevelse. När de förklarar att bostadskooperativet gett dem ett helt nytt liv – och då inte bara själva bostaden –är något som ger en ny tankedimension till sin egen tillvaro.
När bostadskooperativet var bildat och de kvinnliga medlemmarna började gjuta cementstenar som de senare skulle mura upp husen med, fanns det en och annan – framför allt män – i Santa Marta som log lite över axeln: ”Ho,ho,ho hur ska det här gå”.
Men, men så fel de fick. Idag finns ett väl fungerande kooperativ i Santa Marta. Delvis till följd av insatser från Kooperation Utan Gränser och bland andra Riksbyggen.
När kooperativets ordförande Manuela berättade om hur föreningen vuxit fram och vad alla aktiviteter gett henne, kan man bara känna att idén om självhjälp är helt riktig.
Riksbyggen är med och bygger hus, men också självkänsla!
Göran Krona
Sparat under: Centro Historico
- Dessa pojkar i Centro Historico drömmer om ett boende som kan ge lite vila och lugn.
När vi klockan 08.30 satte oss i ett mötesrum på hotellet hade vår grupp fått några nya medlemmar: Hans Tilly, Riksbyggens ordförande, Thomas Gustavsson, ordförande i Riksbyggens biståndsgrupp och med i företagets styrelse, Viveka Carlestam, regionchef för Kooperation Utan Gränser i Latinamerika, Catrin Söderberg, insamlingsledare samt Gustavo Gonzales, ansvarig för det bostadspolitiska programmet i Latinamerika. Med fanns också vår duktiga tolk Jon. Vid mötet berättade Viveka om den aktuella verksamheten i El Salvador och övriga delar av kontinenten. Gustavo, som är en pionjär när det gäller bostadskooperation för fattiga människor i hela Sydamerika, berättade om hur det framgångsrika konceptet med hjälp till självhjälp inom bostadssektorn utvecklats. Därefter var det dags att rulla fram minibussen med den säkre chauffören Vladimir. Vi började dagen med ett intressant möte på Fundasal, den organisation som Kooperation Utan Gränser samarbetar med i El Salvador. Chefen, Elvin Martinez, berättade om de olika bostadsprojekten och hur de utvecklas – utifrån olika aspekter.
Ännu en gång blev det tydligt för oss att El Salvador egentligen är ett rätt rikt land, men med stora inkomstklyftor mellan medborgarna. Klyftor som dessutom ökar för varje år. Mer än 40 % av landets befolkning lever på mindre än 2 dollar om dagen och en väldig stor grupp är extremt fattiga och lever på minde än en dollar om dagen.
Vid eftermiddagens besök hos två kooperativ i Centro Historico, fylldes vi med både hopp och förtvivlan. Hopp för att de vi möter är så beslutsamma och så fyllda av energi inför sina kooperativ och den utbildning och de möjligheter de får genom mötet med ”kooperativrörelsen”. Samtidigt en sådan förtvivlan då de visar sina nuvarande förhållanden och de villkor de själva och barnen lever i. Men starkast är nog den beundran vi känner inför över dessa män och kvinnors styrka och beslutsamhet. Enligt officiella uppgifter bor mer än 3000 människor under helt usla förhållanden i sk Mesones mitt i centrala San Salvador. Hittills är drygt 200 familjer med i de olika kooperativen.
Göran Krona/Christa Löwl
Sparat under: La Palma
På söndagsmorgonen reste vi klockan 08.30 med en minibuss mot staden La Palma, knappt tio mil från San Salvador. Med på resan var Christa, Gerd, Göran och Monica Hernandez, lokalanställd landkoordinator för Kooperation Utan Gränser samt tolk och chaufför.
La Palma ligger vid foten av berget El Pital, som med sina drygt 2 700 meter är El Salvadors högsta berg.
I en samlingslokal på Hotell Palma träffade vi 14 representanter, 13 kvinnor och en man, för de två bostadskooperativ som finns i staden. Det var en intressant och inspirerande träff, men samtidigt frustrerande. Inte något av kooperativen har ännu kunnat köpa tomtmark och än mindre att börja bygga.
Problemet heter föga förvånande pengar. Banker och andra kreditinstitut är tveksamma att låna ut pengar till bostadskooperativ därför att de som företeelse inte har en full officiell legalisering. De kan visserligen registreras och godkännas av myndigheterna, men det finns en misstänksamhet mot kollektivt ägande bland de styrande politikerna och det drabbar dessa fattiga mäniskor som drömmer om ett någotlunda vettigt boende.
Besöket gav alltså blandade känslor. Men heletsintrycket var ändå stärkande, eftersom människorna är så fanastiska, beslutsamma och viljestarka.
Som en avrundning på besöket i La Palma besökte vi – nästan – toppen på El Pital. Vår minibuss klarade bara att köra en bit på den smala och slingringa serpentinvägen som leder uppåt. De sista två kilometrarna fick vi gå och det tog en del på kroppen och kanske rent av ett par överflödiga kilon. Efter att ha triumferat som bergsbestigare av det mer amatörmässiga slaget begav vi oss på nytt nedför branterna och käkade en hönsgryta på en lokal servering. Inte gourmetmat, men gott och hederligt.
Om flygtrafiken fungerat under dagen ska Hans Tilly, Thomas Gustavsson och Cathrin Söderberg dyka upp vid 21-tiden. Själva var vi åter i ”basstationen” kl 19.00.
Fortsättning följer i morgon.
/Göran Krona
Sparat under: Centro Historico
Första hela dagen i San Salvador (lördag) var vi lediga. Tanken var att kroppen skulle få en chans att komma igen efter 24 timmars resa och åtta timmars tidsomställning. Just nu känns det som att konceptet har fungerat.
Jag utnyttjade halva dagen till att fotografera människor och miljöer i Centro Historico – själva hjärtat av San Salvador. I motsats till vad vi är vana vid från Europa och andra delar av världen så är inte huvudstadens centrala delar exklusiva på något sätt. Här finner man istället slummen och fattigdomen.
Några timmar i Centro Historico skulle kunna få vilken optimist som helst att se mörkt på tillvaron: hus i uruselt skick, fruktansvärda avgaser, tusentals gatuförsäljare – varav många barn, utslagna män och kvinnor och en allmän fattigdom.
Det som gör att man ändå känner hopp och förtröstan är de positiva och viljestarka människor som mitt uppe i sin hårda vardag kämpar på för att göra tillvaron så dräglig som möjligt.
Eftermiddagen avrundade jag med att titta på den absoluta motsatsen till Centro Historico: Metro Centro. I en mer välsituerad del av San Salvador finns Centralamerikas största shopping center. Här har den del av befolkningen som knappast gör sig ärenden till Centro Historico möjlighet att köpa moderiktiga kläder i fina butiker eller dricka latte på ett trendigt café. Men det krävs att man har pengar. Och det har inte grönsakshandlarna eller den 6-årige tuggummiförsäljaren jag träffade i Centro Historico några timmar tidigar.
/Göran Krona
Sparat under: Allmänt
Klockan är 04.30 svensk tid och vi har just checkat in på hotellet. 03.45 ringde klockan och då bar det iväg till Arlandas kaotiska incheckning. Märkligt hur det är ordnat, först köade vi till incheckningsdatorer som bara delvis fungerade, sedan köade vi för att lämna bagaget. 2 timmar innan avgång var vi på plats, det behövdes, en snabb kopp kaffe, hann vi med innan det var dags att äntra planet.
Efter mellanlandning i Paris och Miami 13 passkontroller senare är vi alltså framme. Klockan är 20.30 och vi kommer att somna ovaggade.
Imorgon har vi en ledig dag framför oss, sedan väntar besök i La Palma, ett litet samhälle lång upp i bergen, där det finns ett kooperativ med ca 70 familjer. Vid vårt förra besök pågick diskussioner med kommunen angående mark och samtal om att få bankerna att förstå och tro på den kooperativa idén gällande deras förmåga att långsiktigt klara av att betala för lånen. Ska verkligen bli spännande att möta dem igen och höra hur det gått.
Om du som läsare av vår reseblogg vill veta mer om Riksbyggens biståndsarbete och våra projekt i El Salvador, gå in på Riksbyggens hemsida, så får du lite bakgrundsfakta. Vill du veta mer – följ oss på bloggen under vår vecka i El Salvador.
Vi som ingår i resegruppen är Hans Tilly, Riksbyggens ordförande och Thomas Gustavsson, Riksbyggens styrelse och ordförande i Riksbyggens biståndsgrupp samt Gerd Möller, Göran Krona och dagens bloggare Christa Löwl från Riksbyggen samt Catrin Söderberg från Kooperation Utan Gränser. Jag tror jag talar för hela gruppen då jag säger att våra förväntningar på att få se vad som händer i kooperativen och hur pengarna vi samlar i används, är stora,
Följ oss under resan./Christa
Tidigt imorse lämnade Göran Krona, Christa Löwl och Gerd Möller från Riksbyggen Sverige för en vecka i El Salvador. På söndag följer resten av sällskapet, inklusive mig själv.
Jag håller just nu febrilt på att packa ihop se sista sakerna från kontoret; inte glömma att ta med Kooperation Utan Gränsers strategi på spanska till kontoret i San Salvador, inte glömma biljetten, inte glömma passet, har jag skrivit ut programmet?
Under resans gång ska vi besöka flera olika bostadskooperativ, bland andra 13 de Enero (13 januari) som precis har invigt sina nya bostäder, Heroes de piedras rojas (röda stenens hjältar), och de nybildade kooperativen i San Salvadors slum Centro Histórico.
Vi ska också träffa Kooperation Utan Gränser regionchef i Latinamerika, Viveka Carlestam, och bostadsexperten Gustavo. Fundasal, den organisation vi samarbetar med på plats, kommer vi också att ha möten med. Följ våra olika besök här i bloggen.
På söndag kväll ska vi alla ha landat, både fysiskt och mentalt förhoppningsvis 
/Catrin Söderberg, Kooperation Utan Gränser
